Kolla vad jag fick med posten idag av min äldsta barndomsvän! (Hon är alltså inte alls gammal men jag har kännt henne sen hon kom ut ur sin mammas mage.) En bordsduk! Hon tyckte att det stod mitt namn på tyget och med tanke på att hon inte ens har sett vår lägenhet passade det ju som handen i kakburken, som duken på bordet.



Dessutom fick jag vackra ord, godis och en teckning som jag själv ritat åt hennes mommo då jag var sisådär sex år som hon nu laminerat till ett bordsunderlägg åt Elaisa.



Hur påhittigt är inte det? Tack snälla, söta du!

Började just gå igenom min garderob för att rensa ur allt gammalt (läs: för smått) som ska till återvinningen men då jag började prova märkte jag till min förvåning att jag nu igen kommer i en massa byxor som jag inte ens fått fast det senaste halvåret. Blev alltså en billig uppdatering av garderoben den här våren. Om några månader är det väl tvärtom igen. Eller är det bara jag som ständigt går upp och ner de där några retfulla evighetskilona?

Gomorron och hälsningar från de soliga Rödbergen!

Snart knackar mamma, pappa, bror + familj på dörren för att inleda vår kära mors 60-årsfirande. Skumppan är på kylning och jag har dragit på mig en silverklänning för att smälta in på ryssrestaurangen vi ska till sen.



(Försökte få till den där modebloggposen med krummad rygg och insugna kinder men, tja, ni ser ju själva hur det gick.)

Spännande kuriosa för alla er informationstörstande hedermedlemmar av intresseklubben är att Elaisas barnvakt bott i Ryssland och därmed talar flytande ryska. Borde kanske öva in mig några coola lines så jag kan imponera på trubaduren.

På tal om nostalgi, kolla vad jag hittade i butiken idag:



Sådana har jag inte sett sen jag var liten på Sverige-båten mellan Vasa och Umeå som man tog då man skulle till Hemavan på skidsemester.

Alldeles för lat för att orka vaka på Oscarsnatten men sammandraget som går på Nelonen som bäst är ju kul. Alla stjärnor är så vackra att det nästan svider i ögonen att titta på dem. Ni visste förresten kanske inte att vi också har en Oscar?

Idag var det så ljust att mina noggrant nysminkade ögon tårades. Fast man klagar ju inte.

Fastnade just framför Anne på Grönkulla som tydligen går i repris igen. Då jag var ung var jag helt besatt av den serien, har sett alla avsnitt åtminstone hundra gånger. Och då överdriver jag inte ens. Har faktiskt ännu kvar de gamla VHS-kasetterna i skåpet ifall jag skulle ha tid att köra ett APG-maraton (den tidens SATC) nån dag.



                              "True friends are always together in spirit."

Det är säkert inte lätt att vara arbetsgivare heller. Man måste ta ställning till saker som "hurudant arbetsintyg ska vi ge åt fejkdoktorn som jobbade här utan att ha kompentens för arbetet?" Och vad tänkte fejkdoktorn göra med arbetsintyget?